Muggen stod klar med snabbkaffet i, mjölken var upphälld i en liten behållare och smörgåsarna var framdukade. Jag tog tag i koppen och hällde det kokande vattnet över kaffe pulvret och såg hur vattnet förvandlades till en mörkare färg. Mjölken gjorde att kaffet fick den perfekta färgen, som ökensand rykandes. När jag väl var klar att börja äta min macka med ost och skinka och dricka mitt ökenfärgade kaffe så hördes ett "knack" ifrån dörren. Jag kände hur hjärtat återigen började bulta snabbare, blodet forsade runt i kroppen, känslan var underbar.

Sakta och försiktigt gick jag med mina tunga morgonsteg till dörren. Framför mig stod en äldre man med några papper i famnen, hans glasögon gjorde att hans ögon fick en större kontur och han frågade försiktigt: "Är det du som är...". Innan han hann avsluta sin mening sa jag bara: " Ah det är jag". Han räckte mig bunten med papprerna och gav mig sedan ett leende och sa: "Det är lite information till dig, angående lägenheten och den nya fastighets skötaren som kommer nästa vecka". Jag tackade och tog emot, trots att jag försökte fick jag inte fram något leende. Jag hade inte skrattat på ett tag, sist var när jag träffade min väninna över en fika, det var slutet på leendet, hon dog tre dagar efter, hon var min bästa van och leendet dig med henne.

kände jag hur hjärtat bultade hårdare och snabbare men känslan var fortfarande underbar. Jag stängde dörren, låste och satte mig vid köksbordet för att äntligen få ta mig en klunk av mitt ökenfärgade kaffe.

Två timmar gick, jag hade precis duschat, sminkat mig och fixat  håret just den sekund när telefonen ringde, "Hallå", " Ja , hej..." Började rösten från andra sidan telefonlinjen, de ringde ifrån en arbetsplats som jag hade sökt jobb hos bara två veckor tidigare, de sa att det gärna ville träffa mig för en intervju  och prata mer om verksamheten. "Ja, jo, det går bra, tisdag kl. 11.00". Vi lade på och det enda jag kunde höra var pipet ifrån telefonen då den andra linjen avbröts. Mötet blev aldrig av.

Min dag var inte planerad, ingenting att göra, alldeles ensam satte jag mig framför tv:n och satte på kanal 3. Det var en serie som handlade om en tjej, i min ålder faktiskt, en mycket ensam tjej som önskade sig en partner, någon att dela sina intressen med. Hjärtat  började bulta hårdare men känslan var återigen underbar. Vad betydde det? Tänkte jag för mig själv lite hastigt men känslan varade inte speciellt länge.

Framför mig på bordet låg sprutan ifrån gårdagens ståhej. Den sprutan som fått mig att somna lätt och underbart. Jag tappade upp en spruta då jag kände adrenalinet pumpa och abstinensen öka. Snabbt körde jag nålen in i dom sönderstuckna kärlen och kände hur det plötsligt blev harmoni i kroppen. Hjärtat bultade otroligt hårt och känslan var fortfarande underbar. Sakta gav jag mig själv en dos och somnade i soffan. Jag drömde mig bort och såg mig själv i serien på tv:n, var det möjligtvis så att jag själv bara ville ha lite sällskap, kärlek och närhet?

Efter denna dag vaknade jag aldrig mer upp så svaret på denna fråga förblir en hemlighet...


Av: Rebecca Goudevenos