Människan är en underlig varelse, vi klagar på allt som inte passar oss personligen, vi vill oftast glänsa över alla, vi vill att andra ska lära känna en som person, men hur kul är det när man träffar en person som berättar hela sitt liv på 2 timmar? Då har man ju ingenting att vara nyfiken på eftersom man redan vet allt redan så tidigt!

Jag funderar på detta nu och kan ej släppa ämnet... 

I början av ex. ett förhållande är ju allt så spännande, man är kärleksfulla mot varandra, vill verkligen tillgodose den andres behov och gör allt för att personen i fråga ska må bra. Men sen då, när man gjort allt detta, vad händer då?! Allt e ju redan gjort och inget mer finns att göra. Då, låt oss säga, efter 2 månader av "det-bästa-underbaraste-förhållandet" så börjar saker helt plötsligt gå ut för. Man har inte sex lika ofta, man tar varandra för givet, man börjar ställa krav upp till halsen på varandra, vaknar på morgonen och som rutin skriver man ett godmorgonsms, men inte med samma entusiasm som förr. Allt blir en vana, det blir tråkigt och man slutar hitta på roliga saker med varandra... Vad e det för nått??? 

För att hålla elden brinnande och glöden het så måste man sluta berätta allt om sig själv, ens tankar om allt och vem man är "i-grund-och-botten". Låta personen i fråga få möjlighet att bli intresserad och fråga om dig, få sin egen uppfattning om vem du är, för säger du att "jag är sån här..." så har du ju redan gett personen en känsla av vem du är, utan att han/hon fått tänka själv, känna själv! Det är nog inte så bra, då får han/hon ej möjligheten att lära känna dig på riktigt...

Man ska självklart vara sig själv till hundra procent men är  man det när man avslöjar hela sig själv? när man inte låter partnern eller vännen sin få känna efter själv? Är det kanske så att man är rädd att personen i fråga ska backa om inte allt avslöjas på en gång, att man någonstans vill förvarna att "sån här är jag!" hmm... jo, jag tror att det är därför vissa avslöjar allt för mycket, de är rädda att bli generade och avslöjade "på-bar-gärning" och försöker förvarna och samtidigt förlöjliga beteendet. Att vara mindre upp-i-sig-själv och njuta av stunden av nyfikenhet är nog det bästa.

Hmm... flummigt, vissa förstår vad jag pratar om, andra inte, that's how it is.

You don't explain everything, short and not much talking!

Much love and peace