Jag vill säga att allas liv kan vara upp och ner, men ska det verkligen behöva spåra ur? Min rubrik vill jag kommentera, vilket jag väljer att göra så här...

Många människor idag vågar inte tänka på konsekvanser och heller inte vad deras val och handlingar kan komma att innebära i den studen de utför dem. Här vill jag säga feghet, vilket är en av orsakerna till varför människan inte vågar säga till och varför de heller inte kan komma att tänka på imorgon.
   Självklart ska man leva idag och inte imorgon, men om vi inte alls tänker på morgondagen kan hela den kommande veckan bli till en fiasko. Viktigt här är då att vi tar oss i kragen och säger ifrån, väga utmana ödet ibland, våga göra fel och tänka på morgondagen.

Mitt liv är inte perfekt och kommer heller aldrig att bli det, heller ingen annan som säger sig ha ett perfekt liv talar sanning, inte så att den ljuger mot lyssnaren, snarare att den ljuger för sig själv, vilket kan innebära onödiga konflikter inom sig själv samt alldeles för stora kvar och förhoppningar på ens liv. Kraven höjs och när inget blir som man vill bryter man ihop och säger "jag som levde så perfekt".

Nått annat jag vill påpeka är då människan använder sig av orden "lagom", detta vill säga i Sverige. Inget annat land i hela världen och så vitt jag vet heller inte i hela universum har något ord som man kan översätta direkt till ordet "lagom". Varför kan man inte bara stryka det ordet från ordlistan och det svenska språket? Ingen människa kan säga att allt ska vara lagom, det tycker jag vore absurt. Vi måste våga säga vad vi känner och tycker om saker och ting utan att få höra
"du är ju inte klok, kan du inte bara vara lagom...". Vi är inte mer än människor med brister och fel, och en sak till jag vill påpeka som slog mig är att om allt skulle vara "lagom", skulle allt bli ett rent helvete, så som ordspråket talar för sig "bättre lite skit i hörnet än ett rent helvete". Lagom borde inte finnas, vi måste få sticka ut och vara oss själva, självklart anpassa oss till situation och person men våga vara den vi faktiskt är. Inte lossas bara för att få någon att bli nöjd och höra "det där va lagom".

Sanningen vet bara du! Ingen kan säga till dig att du ljuger om du inte gör det, nu talar vi inte om lögnen
"du tog min t-shirt" utan sanningen om livet, livsstilen och livskvaliteten. Bara du vet vad som är din sanning och ingen annan kan tala om det för dig. Om du vill göra något så gör det, vill du inte så slipp. Ingen kan tala om för dig vad som är rätt respektive fel för dig, om det inte handlar om dina föräldrar då du just är på väg in i livet, du avgör själv vilket som passar bäst för dig. Vi lever bara en gång och den tiden är viktig att ta vara på!

Min mening med detta är att du måste stå upp för sig själv, dina värderingar och din ställning till livet, utan din stolthet och egoism kommer du ingenstans men observera att du måste hitta balansen, annars spårar det ur.
Vi måste kanske ändå vara lagom, eller?!